emeliiieolsson

Jag önskar verkligen att det var som förut, vi kunde prata om bra saker..
Vi kunde skratta ofta tillsammans, visst kommer det några enstaka skratt nu med
men det känns som livet glider dig ur händerna, eller kanske ur fler än bara dig..
Och jag försöker finnas där trots att jag också tycker att det är jobbigt att se dig
må dåligt. Jag försöker prata om annat jag har försökt det mesta men jag tycker
att jag bara misslyckas hela tiden, jag vet inte vad jag mer ska göra för att det åtminstone
ska kännas bra en liten stund. Jag är hjälplös i detta fall, men jag känner ändå att jag
inte kan sluta försöka för det vore att svika och jag vill inte be dig prata om annat
för jag vill att du ska kunna vända dig till någon och jag vill vara den någon som du
kan vända dig till trots att det skär i hjärtat varje gång jag ser när gråten närmar sig och
till slut inte går att hålla tillbaka. 
Jag vill ha tillbaka det där glada men jag vet att det är omöjligt just nu..
Och visst jag står ut med att må lite dåligt för din skull, men jag är rädd för hur långt
det här egentligen ska gå, hur dåligt du ska behöva må och samtidigt hur jag kommer
att må till slut?! Kommer jag orka? Jag kommer åtminstone göra allt för att ta mig igenom
det här tillsammans med dig, jag försöker tills jag stupar och då hoppas jag att det
har räckt för att fått dig att le igen. 
Jag skulle ge bort vad som helst för att få tillbaka ditt gamla jag.

Om du inte vill försöka för din skulle så snälla försök för min skull.

Jag älskar dig <3