emeliiieolsson

Det är ett fruktansvärt fult ord som bara borde användas när man verkligen menar det inte något man bara kastar ur sig till någon när man känner sig frustrerad eller liknande..

Så jag tänker inte säga att jag hatar dig, men du gör mitt liv surt väldigt ofta och det känns som att du verkligen trivs med att såra mig väldigt ofta. Jag blir alltid så glad i sinnet när du är glad och kan ge beröm eller bara vara du som glad. Tyvärr tycker jag att det händer alldeles för sällan och allra helst emot mig och jag vänjer mig vid tanken på att jag kanske betyder mindre än andra i din närhet, men jag vänjer mig aldrig vid orden jag får höra och utstå. Det gör lika ont varenda gång. Jag vill bara lägga på telefonen så fort jag hör att du är på dåligt humör för jag vet att det till slut är jag som kommer sitta i andra änden och vara sårad ännu en gång. Du kanske tror att jag tar det bra, att det bara rinner av mig eftersom jag inte visar dom känslor jag egentligen känner, men där har du helt fel! Jag mår dåligt i dagar över grejer som alla ord och liknande även om jag inte vill vika ner mig och visa det för dig. I vilket fall som helst gör det förbannat ont, inte fysiskt utan så himla psykiskt, du kan inte ana. Visst jag slänger ur mig glåpord och är elak, bara när du redan sårat mig. Och det gör jag endast för att skydda mig själv, jag vill inte ens säga saker som kan såra någon annan, men jag känner att jag måste göra det för att skydda mig själv och för att du inte ska förstå hur dåligt jag mår av det här. Så vet jag inte om du blir sårad av mina ord, för du gör exakt som mig stänger av allt som kan kallas känslor på den nivån. Du blir istället väldigt arg och slänger ut dig ytterligare en harang med hemska ord och det bara skär allt djupare i mig, men vad spelar det för roll egentligen?! Du har inte märkt det och jag skulle aldrig någonsin kunna tala om det här för dig, mina tankar om allting hur det egentligen känns att bli behandlad som en smutshög. Det skulle vara så himla skönt att för en gångs skull duga i dina ögon, men lugn jag förväntar mig inget men det skulle göra allting så mycket lättare om du i alla fall någon gång kunde säga att jag var bra på något. Finns det något du tycker att jag är bra på? Jag börjar tvivla och mitt självförtroende sjunker för varje gång det här händer. Och det här händer alldeles för ofta, så vart kommer allting sluta? Hur kommer jag att må kommer jag att vänja mig vid orden också till slut eller kommer jag må sämre och sämre.. Tanken får mig att rysa för jag är rädd för att må sämre än jag gör när det händer. Och du ger mig ibland inget annat val än att ha svar på tal, du vill att jag svarar för mig och det gör jag men jag mår inte ett dugg bättre av det, men jag får en känsla av att du ibland tycker om att bara såra mig.

Ja jag ska inte prata om det här mer, jag mår redan tillräckligt dåligt.


Tack Simon för att du finns i mitt liv i alla fall :)