emeliiieolsson

Bara för att ens klara av att leva som en normal människa.
Det började med att du svek mig, sedan svek ni mig och jag kommer aldrig någonsin kunna förstå hur man kan göra så här, jag blir bara mer och mer förvirrad samtidigt som ingenting längre skulle förvåna mig för nu har jag fått bevis på att det mesta faktiskt kan hända och över en sådan liten sak. Jag kämpar på och håller mig ovanför ytan så gott det bara går, ni ska inte få kväva mig eller trycka ner mig ännu mer än ni redan lyckats med. Jag trodde innerst inne att ni faktiskt älskade mig, men jag har aldrig haft så himla fel i hela mitt liv! Som jag sa igår när jag drog täcket över huvudet och Simon frågade vad jag höll på med och till svar fick han "jag gömmer mig från verkligheten". Jag har försökt det mesta under den här tiden som känns som flera månader men bara handlar om en vecka. Själva besvikelsen har väl pågått en längre stund men det här, det är det som är besvikelsen! Och jag kanske aldrig mer kan förlåta någon av er, möjligt att jag kan se er i ögonen igen men jag kommer alltid veta att ni inte älskar mig så som jag borde älskas.
Att gråta det har aldrig varit min grej, jar har aldrig tyckt om det eller visat det öppet på det sättet som många andra gör, men ni lyckades faktiskt, tror inte jag gråtit så mycket på så kort tid och jag har aldrig i hela mitt liv mått så psykiskt dåligt som nu. Ni var allt hela mit värld, då kan ni ju tänka er, hela världen rasade inom loppet av ett par timmar egentligen bara det att jag inte visste om det då. Ni var dom enda jag trodde jag skulle slippa bli riktigt sviken av.
Vill ni veta en sak,ensamheten det är mitt ord även om jag fortfarande har folk kvar i mitt liv så passar ordet ensamhet så jävla bra in på mig och det kommer det fortsätta att göra. Jag vet att ingen av er kommer läsa det här inlägger och det är väl ganska tur det, för ni skulle förmodligen fatta att det handlade om er men skulle ni bry er?! KNAPPAST! Och jag vill väl egentligen inte att någon av er ska kunna njuta av att jag mår så dåligt som jag gör... Men om det var det här ni var ute efter så kunde ni inte ha lyckats bättre, en applåd till er! Och ett brustet hjärta till mig!


Nu tänker jag fortsätta med att gömma mig från verkligheten och hoppas att det funkar!